Mina dagar, Mitt liv.

...kommer över mig då och då.
Jag kan inte påstå att den finns där jämt.
Tack vare ett fint flyt i vardagen med mediciner och kontroller som visar bra
så kan man lägga oron längst bak i hjärnan o hjärtat.

Men ibland så kommer den fram, det hjälps inte.
Som nu när man fått kallelsen till årets årskontroll.
Med tankarna på att njurfunktionen sjunkit från år till år senaste åren och med vetskapen
om att vi kommer komma till den dagen när det är dags för en ny njure så kommer oron krypandes.
Den 14-15 november är det dags för alla kontroller.
Ultaljud på olika sätt, röntgen, ögonkoll, hudkontroll, massa blodprover, urinprover mm mm och
sen kommer svaret...
kommer funktionen ha sjunkit igen, har min lilla skrutt närmat sig en ny operation ytterligare?! 
eller har det stannat av och funktionen på samma nivå som förra året?!
ja det är frågan, snart får vi svaret...



Det värker i hjärtat.





bild från förra året, snart sitter han där i sängen igen...

♥ Min tappra lillskrutt!! ♥

ja vilket liv jag lever!!



Jag har två underbara barn plus en liten skrutt i magen

Jag har en underbar sambo

Jag bor i ett hus jag älskar och som verkligen är HEMMA

Jag har en fantastisk familj. (Där jag ser mina syskon som mina bästa vänner och har min mamma som förebild)

Jag har ett jobb jag trivs med

Jag har två mysiga katter och en helt underbar hund

Jag har vänner som är både roliga och suveräna att prata om allt mellan himmel o jord med


och detta är säkerligen inte allt bra jag har i mitt liv :)


visst är det rätt underbart att göra som jag gjorde igår, stanna upp mitt i tillvaron (för mig var det under en superskön höstpromenad med underbaraste Decibel) och bara tänka på allt underbart man har i livet :)
För även om livet är jobbigt ibland, med upp o nergångar o motgångar av olika slag... dödsfall, sjukdom, motgångar på jobb (som tex när delar av sambons företag brann här om veckan) motgångar i ekonomi eller i träning, önskemål som inte blir uppfyllda osv så även mitt i det jobbiga så finns det där. Alla BRA saker...  Love it!

bli bättre tack o lov. Ingen feber på två dagar vilket innebär att jag inte smittar andra med influensa längre iaf, så imorn tänker jag testa jobba (hoppas bara rösten håller att prata med kunde rmed, utan att jag får hostattacker hela tiden).
Hostan är kvar men den kan ju tyvärr bli kvar i flera veckor sägs det :/
Men det hoppas jag verkligen INTE: gör galet ont i alla muskler i kroppen när jag hostar =/
Nå känner mig faktiskt rätt pigg idag, varit ute i skogen en sväng med hunden, bara de liksom.
Gick sakta o inte så långt men såååå skönt med riktig luft!!!

Igår var jag lite kreativ och sydde ett påslakanset till bebis =) Börjar liksom längta efter liten nu! Baaara 112 dagar kvar till beräknat datum nu ;)


NallePhu sängkläder =)


Tyget i lite mer närbild =))

mjukt o skönt tyg som jag tror liten kommer sova gott i...

Vilken pärs. Har aldrig haft influens föur men någon gång ska väl vara den första...
fy sjutton säger jag bara.
Känner då att det är på rätt väg nu, även om jag inte är framme i som i frisk än.
Kroppen är klen o skakig o hostar ännu, febern har då börjat ge sig och har bara haft enstaka svettattacker idag... Orkade dock plcoka ur diskmaskinen :) efteråt var jag iofs så svettig o slut så jag fick lägga mig en stund men ändå... har även fått i mig lite fast föda i form av en smörgås och ett smörgåsrån, igår kväll åt jag ett par smörgåsar... Det är det första förutom fil, vatten och te jag fått i mig sen frukostmackan på jobbet i fredags så kan nog behövas...

Lite orolig för bebis i magen blir man ju när man är så här dålig men den tar väl av mina reserver tack o lov och det är då full fart där inne så det känns skönt.
längtar dock nu tills jag mår bra igen...suck.

tycker lite småsynd om Decibel med som har världens tråkigaste matte just nu, nog för att hon älskar att få ligga bredvid mig i sängen hela dagarna men hon vill gärna ha med mig ut oxå! när rickard går ut med henne försöker hon locka med mig med, gullhunden!

Idag har jag dock orkat setat iklädd tjocka kläder och filt på altanen, så passade på att kasta "knuten" till hunden så hon fick leka lite iaf, sen tog jag en näve godis och körde lite lydnad samt trix på altanen. Perfekt att man iaf kan aktivera henne trots att man själv sitter still. Hon var uppmärksam som sjutton och hur taggad som helst, märks att hon vilat skallen ett tag :)
Hon tyckte det var så skoj så hon liksom tjöt under tiden, som ett överaktivt barn typ... kul hade vi iaf och jag tror frisk luft kan va bra för mig med. Även om jag inte orkar vara så aktiv...

ne nu har jag vart vaken faktiskt sen 9 i morse men de börjar kännas på, ska lägga ikull mig och sova lite... hoppas på att ha aptit nog för riktig mat ikväll... antar kroppen kryar på sig lite bättre om den har energi i sig...

hoppas ni håller er friska där ute! =)

uj uj uj va trött jag var i morse (är fortfarande) skönt att det är helg snart = sovmorgon!
Får se om min lilla systerdotter med familj får komma hem idag, vill ju dit o säga hej, grattis och få se liten i verkligheten =) O mitt i skrivandes stund får jag sms av syster att de fick komma hem igår kväll! Liiite typiskt att vi ska bort ikväll... =/ ska iofs fira svärfar som fyller år vilket ju är roligt, men liiiite längtar man ju ännu mer upp till nya familjen nu ;) får ta det i morgon =)
ska bara åka iväg o shoppa något skoj till bebis först!

ne kaffe nu så kanske man piggnar till sen?! :P

...en hel del den här helgen har vi! storhandlat så både skafferi och kyl samt frys är fulla *underbart* samt handlat hem sånt där som kan va bra att ha som glödlampor o diverse annat :)
Har även städat huset och tvättat undan all tvätt, städat ur fd datarummet som fått bli kontor/syrum istället. Laptoppen ligger ju liksom i vardgasrummet så onödigt med ett rum för den ;)
kännt mig så där härligt nyttig o duktig...!! älsklingen har gjort klart runt nya altandörren, som för den delen helt enkelt blev SUPERBRA! istället för den smala 70 dörren har vi nu en helglas 1 meters dörr :) Så nu kommer jag kunna köra ut bebis i vagn på altanen för middagssovning samt så kommer vi faktiskt kunna bära ut en bricka med fika till sommaren, istället som det varit när man fått bära sakerna en o en för att dörren varit för smal för att få ut en lite större bricka genom... Känns underbart att ha det klart!

Har varit barnledig under helgen men har fått hem mina små hjärtan idag, tänk vad man saknar dem när de är hos Roger... blir så himla tomt hemma, o antar han känner precis likadant, att nu är det tomt där... man älskar ju de små så otroligt mycket så man vill ha dem hos sig jämt o ständigt! är inte optimalt att vara separerad med barn, även om det såklart fungerar, mycket tack vare att de har en så underbar pappa =)

bägge sönerna samt Roger har varit sjuka och martin är hängig än, feber och mår inget vidare stackarn, Sebbe däremot är nog frisk nu, så för honom blir de skola imorrn. Martin lä va hemma o sova...

Söndag idag och vi slog till på en riktigt god söndagsmiddag! Potatis, porterstek och gelé...MUMS va gott de va!
Nu är de bara kvällen kvar, barnen ska sova om en timme och själv får man väl slappa framför tvn...

har självklart även hunnt med att njuta av våren denna helg, vilket väder! underbart ute i skogarna. Lite småtråkigt med en hund som löper bara o inte riktigt vill lyssna just nu under löptiden, men löpt en vecka så snaaaart ska hon väl va sig själv igen :D

ne nu slappa vidare... ha de toppen!



 

Jag är lite av en rutinmänniska, och jag tycker inte om när mina rutiner i vissa saker ändras...!

Småsaker som att ändra en morgonrutin, ändra att se ett tvprogram jag brukar osv det är inga som helst problem, på det sätter är jag ganska spontan och tycker om när det händer oförutsedda roliga saker :)

MEN, och ja det är ett stort MEN, när det gäller trygghet och vanor som ger trygghet...
DÅ är jag mer känslig än jag själv visste om.

Fick för ett tag sedan veta att Sebastians läkare i Falun ska sluta, sorligt, vi har känt henne i 8 år.
Hon är en härlig människa och en bra läkare.
Med henne har jag känt en trygghet från det att liten var 2 månader och blev sjuk,
från första stund har hon ingett en trygghet genom att vara omhändertagande, nogrann, personlig och ärlig.
Så det kommer bli svårt att lära känna en ny läkare här på hemmaplan,
kan bara hoppas att den som ska ersätta henne nu när hon ska bli långledig (pensionär) är minst lika bra...

Idag kom nästa ruckande i tryggheten kring detta...
Tidigare har specialisterna på njursjuka barn varit på huddinge sjukhus,
där har vi med andra ord bott mååånga ggr med Sebastian,
där har han blivit opererad och där har han blivit undersökt under alla dessa 8 år.
Vi har träffat samma sköterskor, samma läkare och varit i samma lokaler.
Lokaler på sjukhuset som vi lärt oss hitta i, lokaler på Ronald McDonalds hus som vi känner som ett andra hem. Ett ställe vi trivs på, ett ställe båda barnen trivs på, ett ställe som Sebastian, trots att han förknippar det med sjukhus och många provtagningar och tester, längtar till!

Nu finns det tydligen specialister även i Uppsala.
Vårt landsting samarbetar med Uppsala i första hand, det blir med andra ord något
dyrare att ge Sebastian vård i Huddinge.
Vilket i sig innebär att de vill börja skicka honom till Uppsala istället...
Nya läkare, sköterskor, patienthotell och framför allt.
INTE SAMMA TRYGGHET!.
Hate it!

Känns inte bra någonstans att behöva rucka på tryggheten kring sitt sjuka barn,
för även om han mår bra nu så tror jag att största anledningen till att han själv känner sig
trygg i sin sjukdom, att han känner trygghet kring provtagningar
(så länge det inte gäller att sätta infart i armvecket, då blir han rädd eftersom han är svårstucken och har jobbiga minnen av ggr när det inte fungerat att sätta infarten och han fått blivit stucken gång på gång på gång samma dag... detta går dock hyffsat igen tack vare att Anette, sköterskan där nere känner Sebbe, vet hur han känner inför detta, och hanterar det på ett bra sätt)
är just att han känner sig trygg med männsikorna runt i kring honom som sköter honom.
Han kommer ju dessutom någon dag, något år, bli sämre igen
och den dagen vill jag att han känner att han litar på och tycker om, de som ska rädda hans liv.

Nå, ska inte måla fan på väggen, det kan bli bra.
Läkarna o sköterskorna där är säkert bra dem med.

MEN vi kommer sakna vår trygghet! "våra lokaler" "vår läkare" Rafael (som Sebbe bara älskar) och "vår" sköterska Anette...

Känner faktiskt bara för att gråta!!