Mina dagar, Mitt liv.

...Bebis!! alltså ingen hundvalp i magen ;) när folk frågat vad jag helst ville ha har jag svarat -en bebis, eller möjligen en hundvalp! antar ju de menat kille eller tjej men för mig spelade det ingen roll. =)

o kunde ju inte vara bättre än att det blev just Oliver! vår lilla pojke som kom i torsdags.

född:   120216
tid:      10.02
vikt:    4380 gr
längd:  51 cm

KÄnde mig ju otroligt trött o slö i onsdags, samtidigt rastlös! satt i soffan i stort sett hela dagen och åt en hel del, både mat o snacks. Antar att kroppen laddade!

Kl 03.00 (ja ca) vaknade jag av en värk, trodde iaf det var en värk, vaknade av en bekant känsla i magen, inte ont direkt men som svag mensvärk. efter ca 15 min kom det igen, o efter 15 min igen... när kl var strax över 4 och jag inte kunnat somna för att jag bara låg o undrade om det var något på gång så började jag dock bli säker, det var värkar om än inte värre än som lite halvkraftig mensvärk i magen... jag låg o vilade, var på toa, drack vatten osv fram till 5 o undrade om jag skulle väcka Rickard, övervägde om de var värt o väcka honom tidigt så han skulle få vara delaktig eller om de var mer värt o låta honom sova... men strax över 5 vid en värk så kramade jag hans hand o väkte honom, han hörde på min andning att det var något och jag sa att jag tror bebis kommer komma idag... :)
vi låg kvar o slappade en stund men före 6 var jag rastlös och frukosthungrig!! gick upp o klädde mig, hade värkar ca var 5-7e minut då, dock fortfarande inte mer onda än att jag kunde knata runt o bara stanna till o andas lite tngre när de kom... Rickard märkte dock det och tyckte jag skulle kolla med förlossningen. Ringde dem och vi var välkomna när jag inte orkade vara kvar hemma längre.
Ringde mamma för säkerhetsskull så hon kunde komma ner, utifall vi inte skulle vilja vara hemma tills barnen skulle till skolan 8. Mamma kom ner och vi drack kaffe, väkte barnen och Rickard började bli nervös när han såg att jag hade ont. Ändå var det inte så farligt ont ännu... Han tyckte att NU åker vi, när klockan var strax efter 7... men vi var kvar hemma och körde barnen till skolan och åkte in efter det, värkarna var ganska regelbunda med ca 6 min mellanrum men varannan var ganska start o varannan bara några sekunder och ganska svaga... kring halv nio kom vi in på förlossningen, då kände jag att värkarna kom tätare o gjorde mer ont men kollade inte tiden på dem då längre, var ju på plats... fick byta om och BM (som för den delen var helt underbart bra) undersökte mig, jag trodde hon skojade! jag var öppen 9 cm!! De började plocka fram saker inför förlossning och frågade om jag ville ha lustgas, jag sa att förbered den gärna så tar jag den snart... andades på genom värkarna o drack vatten! vattnet gick genom att bm stack hål på hinnorna, kände direkt att nu kommer krystvärkarna komma, andades lustgas o vanlig luft om vartannat... krystvärkarna kom, kroppen jobbade! jag mest bara var där, lydde kroppen, tog i när de ville, slappnade av när den ville drack vatten mellan värkarna...
rätt var det var säger bm, nu är huvudet ute, men bebisen är bredaxlad, ta i ordentligt nu på nästa värk!

(efter tio min krystvärkar och totalt 7 timmars värkar, ca 1,5 timme inne på förlossningen)
Sista värken kom och med den en underbart söt liten smurf!! vår son! han var ganska blå i huden först men bara någon minut sen var han så fin i hyn!
låg på min mage o snuttade på sin egen hand. så söt så välkommen!

efter fika och dusch gick vill bb.
På lördagen fick vi åka hem med liten :)


Några timmar gammal, vår Rickard Oliver Almetun.


Nu har jag tre små söner som totalt äger mitt hjärta! Kärleken svämmar över :)


Kärlek! <3