DU är så UNDERVACKER
Jag hoppas verkligen att du förstår hur mycket du betyder för mig, hur varm jag blir i kroppen när jag ser på dig, hur otroligt fin och underbar du är i mina ögon, hur mycket det betyder för mig att jag har dig i mitt liv. Jag hoppas verkligen att jag får dig o må lika bra som du får mig att må. Tycker att Sebastian lyckats så bra med sitt ord, det säger så mycket, så därför säger jag det till dig, DU är så UNDERVACKER. Älskar dig!
jahapp..
Imorgon är de dax. Huddinge sjukhus för tre dagar. Känns lite si o så. Trevliga sköterskor och läkare, andra familjer man känner igen, så det är ju trevligt. Att bo på Ronald McDonald Hotell är helt oki! och det ser Sebastian fram emot, men däremot så ser han inte fram emot att få, som han säger, en spruta i armen. Alltså en infart för blodprover i armvecket. Han har ju varit lite svårstucken och förra årskontrollen fick de sticka honom 9 ggr innan de fick dit en infart som det kom blod ur så de kunde ta sina prover... detta kommer han ihåg och är orolig inför, viilket svider som Fan i en mammas hjärta... under året som gått så har det räckt med stick i fingret och det är lättare, han tycker inte om det heller men det brukar iaf gå bra...
Det jobbiga är just alla tester, prover, undersökningar som är jobbiga för en liten kille att genomgå, få droppar i ögonen, bli stucken, få konstiga grejjer på huvudet och bröstet när de mäter EEG och EKG, det är sååå jobbigt att se sin liten bli utsatt för allt detta, försöka trösta honom och samtidigt hålla igen sina egna känslor. helst av allt vill man bara skrika rakt ut åt alla att ge fan i honom, att bara låta honom vara... MEN man vet ju, det är för hans bästa, det är för att de ska kunna hålla koll, men ändå... usch... att jobba så hårt me tårarna som man gör där, det är sinnessjukt...
och nu är det fem år sen transplantatíonen... en ny njure har genomsnitts "hållbarhet" på 10-15 år. gissa om den tanken är JOBBIG! vill inte att han behöver opereras igen... vill inte!! ska tänka positivt... kan hålla 30 år oxå...
neee nu lägga ner datorn o slappa i soffan me gubben, får inte se honom heller sen förrns på onsdag =(
gnatt till er som kommer kunna sova...
Det jobbiga är just alla tester, prover, undersökningar som är jobbiga för en liten kille att genomgå, få droppar i ögonen, bli stucken, få konstiga grejjer på huvudet och bröstet när de mäter EEG och EKG, det är sååå jobbigt att se sin liten bli utsatt för allt detta, försöka trösta honom och samtidigt hålla igen sina egna känslor. helst av allt vill man bara skrika rakt ut åt alla att ge fan i honom, att bara låta honom vara... MEN man vet ju, det är för hans bästa, det är för att de ska kunna hålla koll, men ändå... usch... att jobba så hårt me tårarna som man gör där, det är sinnessjukt...
och nu är det fem år sen transplantatíonen... en ny njure har genomsnitts "hållbarhet" på 10-15 år. gissa om den tanken är JOBBIG! vill inte att han behöver opereras igen... vill inte!! ska tänka positivt... kan hålla 30 år oxå...
neee nu lägga ner datorn o slappa i soffan me gubben, får inte se honom heller sen förrns på onsdag =(
gnatt till er som kommer kunna sova...
Känns...
Känns bra att veta att Sebastians läkare verkligen bryr sig. Den känslan har jag iofs alltid haft (även om jag blev lite fundersam här när han först inte stod med på någon lista över vaccin till krisgrupper)
Vi fick Kerstin som läkare när han var 3 månader och sedan dess har hon funnits där, ända från början så har han varit Sebastian för henne, det har aldrig känts som om han bara är en patient och det kan jag lova, är skönt i en förälders hjärta när man är mitt i det värsta som kan hända, att ens barn är sjukt.
Hon har till o med varit så mån om honom att hon har velat att vi alltid kan nå henne om vi har några funderingar så vi till o med fått hennes privata mobilnummer, hon har varit så omtänksam så hon till o med ringt oss och frågat hur det är när hon varit på semester då innan han blev opererad. Och nu har hon ringt och hjälpt oss och pratat om vaccin i tre dagar för att se till att han verkligen hinner få sitt i tid, behöver väl inte säga mer än att det känns underbart att han har en läkare som henne!
Nästa vecka är det sjukhus och helkroppsbesiktning på liten, det blir röntgen, ultraljud, blodprover, dygns blodtrycks mätning, urinprover, hudläkare, ögonläkare mm mm mm
Sebastian ser fram emot det litegranna, han tycker om att bo på Ronald Mcdonald Hotel, han längtar efter deras lekrum nämligen =) är ju skönt han ser det som en semester ;) även om han samtidigt är orolig över att sätta infart för provtagningarna, gick inte så bra förra året då de fick sticka 9 ggr innan de kunde komma åt något kärl... Nå ja, årskontrollerna brukar gå bra och det är sköterskor och läkare vi känner sen tidigare så på det viset är det lite kul att komma dit, man känner sig lite hemma på Avd B76 =)
O Rafael, hans läkare där, är ju Sebbes hjälpte, Oj va han tycker om honom, för Rafael, han fixar allt! (mycket av denna beundran beror på att Rafael alltid hälsar på Sebbe ordentligt och dessutom bjuder på piggelin ;) )
Nog om sjukhus. I övrigt är det torsdag idag, jobba och sen hem o köra martin på innebandyträning =) laga mat och äta o sen sova... man hinner inte så mycket när han har träning på kvällen, men han tycker det är så kul så det är det värt flera ggr om för att låta honom hålla på med sina intressen =)
ne ska man ta en kaffe kanske?! hej hopp! =)
Vi fick Kerstin som läkare när han var 3 månader och sedan dess har hon funnits där, ända från början så har han varit Sebastian för henne, det har aldrig känts som om han bara är en patient och det kan jag lova, är skönt i en förälders hjärta när man är mitt i det värsta som kan hända, att ens barn är sjukt.
Hon har till o med varit så mån om honom att hon har velat att vi alltid kan nå henne om vi har några funderingar så vi till o med fått hennes privata mobilnummer, hon har varit så omtänksam så hon till o med ringt oss och frågat hur det är när hon varit på semester då innan han blev opererad. Och nu har hon ringt och hjälpt oss och pratat om vaccin i tre dagar för att se till att han verkligen hinner få sitt i tid, behöver väl inte säga mer än att det känns underbart att han har en läkare som henne!
Nästa vecka är det sjukhus och helkroppsbesiktning på liten, det blir röntgen, ultraljud, blodprover, dygns blodtrycks mätning, urinprover, hudläkare, ögonläkare mm mm mm
Sebastian ser fram emot det litegranna, han tycker om att bo på Ronald Mcdonald Hotel, han längtar efter deras lekrum nämligen =) är ju skönt han ser det som en semester ;) även om han samtidigt är orolig över att sätta infart för provtagningarna, gick inte så bra förra året då de fick sticka 9 ggr innan de kunde komma åt något kärl... Nå ja, årskontrollerna brukar gå bra och det är sköterskor och läkare vi känner sen tidigare så på det viset är det lite kul att komma dit, man känner sig lite hemma på Avd B76 =)
O Rafael, hans läkare där, är ju Sebbes hjälpte, Oj va han tycker om honom, för Rafael, han fixar allt! (mycket av denna beundran beror på att Rafael alltid hälsar på Sebbe ordentligt och dessutom bjuder på piggelin ;) )
Nog om sjukhus. I övrigt är det torsdag idag, jobba och sen hem o köra martin på innebandyträning =) laga mat och äta o sen sova... man hinner inte så mycket när han har träning på kvällen, men han tycker det är så kul så det är det värt flera ggr om för att låta honom hålla på med sina intressen =)
ne ska man ta en kaffe kanske?! hej hopp! =)
Orolig.
Jag gillar inte min magkänsla just nu. Den gör mig orolig på ett sätt som inte är likt mig. Den gör att jag helst skulle vilja sitta i soffan och kramas med mina barn dygnet runt. Det är ingen trevlig känsla min mage frambringar nu, en känsla som gör att jag suger åt mig all den posotiva energi som varje kram jag får av barnen ger mig. En liten obehagskänsla som inte lämnar mig... Hoppas min magkänsla har riktigt fel och att inget jobbigt är i antågande....... =(
Jag blir så arg!!!
Jag blir så arg, och förbannad, besviken och ledsen!
Jag förstår verkligen inte hur F*N vissa människor tänker! HUR kan man som en vuxen fullt frisk människa, ens tänka tanken på att gå före i "vaccinations kön" hur kan man leva med sig själv när man tar vaccin fast man egentligen inte har större behov än någon annan?!
Som våra kära hockeyspelare och politiker, dem är så väldans viktiga!! så viktiga så speciella så dem är självklart med värda.
Deras liv är självklart mer värt än tex mitt barns liv, mitt barn som ligger i riskgruppen, som är njurtransplanterad och äter immunhämmande medicin. han ska få vänta YTTERLIGARE två veckor innan han får vaccin mot svininfluensan. Medan dessa fullt friska människor går före och vaccinerar sig... jag kan inte förstå hur det får vara så i dagens sverige. Jag trodde vi hade kommit längre än så... Jag säger inget om att min son kanske inte är först av de i krisgruppen, men jag blir fan arg när människor som inte överhuvud taget har någon bakomliggande sjukdom knuffar sig före i kön... någon slags rättvisa trodde jag vi hade rätt till i vårt så moderna samhälle...
Undrar hur dessa människor skulle må om de hade behov av något och jag kom och tog det framför näsan på dem utan att ha detta behov. Undrar hur de skulle må om jag tog något som kan innebära att jag utsätter deras BARN för livsfara?
HUR tänker de när de gör så här!? inte alls antar jag! kan inte annat än vara arg så jag kokar när jag läser om detta i tidningarna...
Jag brukar inte bry mig så mycket över vad som politikerna gör, om de råkar äta dyrt, bygga en dyr bastu eller dylikt så visst kan man tycka det är knepigt, men jag brukar ärligt inte bry mig så mycket. MEN NÄR DE SÄTTER SIG SJÄLV FÖRE MITT BARN I EN SITUATION DÄR DET KAN HANDLA OM LIV ELLER DÖD, DÅ j*VLAR BLIR JAG ARG!
Jag förstår verkligen inte hur F*N vissa människor tänker! HUR kan man som en vuxen fullt frisk människa, ens tänka tanken på att gå före i "vaccinations kön" hur kan man leva med sig själv när man tar vaccin fast man egentligen inte har större behov än någon annan?!
Som våra kära hockeyspelare och politiker, dem är så väldans viktiga!! så viktiga så speciella så dem är självklart med värda.
Deras liv är självklart mer värt än tex mitt barns liv, mitt barn som ligger i riskgruppen, som är njurtransplanterad och äter immunhämmande medicin. han ska få vänta YTTERLIGARE två veckor innan han får vaccin mot svininfluensan. Medan dessa fullt friska människor går före och vaccinerar sig... jag kan inte förstå hur det får vara så i dagens sverige. Jag trodde vi hade kommit längre än så... Jag säger inget om att min son kanske inte är först av de i krisgruppen, men jag blir fan arg när människor som inte överhuvud taget har någon bakomliggande sjukdom knuffar sig före i kön... någon slags rättvisa trodde jag vi hade rätt till i vårt så moderna samhälle...
Undrar hur dessa människor skulle må om de hade behov av något och jag kom och tog det framför näsan på dem utan att ha detta behov. Undrar hur de skulle må om jag tog något som kan innebära att jag utsätter deras BARN för livsfara?
HUR tänker de när de gör så här!? inte alls antar jag! kan inte annat än vara arg så jag kokar när jag läser om detta i tidningarna...
Jag brukar inte bry mig så mycket över vad som politikerna gör, om de råkar äta dyrt, bygga en dyr bastu eller dylikt så visst kan man tycka det är knepigt, men jag brukar ärligt inte bry mig så mycket. MEN NÄR DE SÄTTER SIG SJÄLV FÖRE MITT BARN I EN SITUATION DÄR DET KAN HANDLA OM LIV ELLER DÖD, DÅ j*VLAR BLIR JAG ARG!
En vecka med Magsjuka... och ett liv av längtan...
Natten till måndag blev Sebbe dålig, kräktes och lös i magen... måndagen o tisdagen var han dålig i magen, men framåt tisdag em mådde han bättre.
Onsdag var han pigg och åt bra så vi tänkte att YES nu e han frisk, de blir fritids o jobb på torsdag...
Så igår kvälll fick han åka till Roger och jag åkte till Gunilla och va ut en sväng me duktigaste Nora.
Tömkörde henne, vi gick upp i skogen, skrittade, travade, gjorde halter. jo da det är hon med på. Gick ut på en lite öppnare yta och styrde henne lite mer åt sidorna, gjorde lite volter och terpentiner. Först va de som om hon funderade va sjutton jag höll på med, men rätt fort så förstod hon att jag menade att hon skulle svänga när jag tog lite i tömmen, o de verkade som om hon tyckte de va riktigt skoj =) hon knatade piggt på!
I morse så gick jag upp o tränade lite, sen duschade jag och skulle klä mig för jobb MEN då messade roger o sa att natten till idag har Sebbe varit på toa typ 10 ggr... Roger har prov och dessutom ska han o martin på övernattning me scouterna på lördag så är bra om de får klara sig, så nu ligger lillskrutten nerbäddad i soffan här igen med en film i DVDn...
nu kommer en heeeel del bladder. för jag måste fan skriva av mig detta. JAG VILL JU SÅ JÄVLA GÄRNA HA EN HUND, om inte nu, så NÅNGÅNG.
Har velat de sen jag var 12 och pappa gjorde sig av med Ezzy, vår schäfertik. jag älskar hundar och det är min högsta längtan och högsta dröm. det har ända sen Ezzy försvann fattats mig något. jag har fyllt tomrummet hyfsat med först fåglar, sen marsvin och nu katter. det funger lite, men den finns där, saknaden efter en hund att gå ut o gå med, att träna med, att leka med att gosa med. det kommer i perioder och då mår jag dåligt i min längtan, känner mig deppig för att jag inte har det som jag så gärna vill... men har accepterat det eftersom jag inte haft möjligheten. men nu har jag det, anser jag. bor i hus, har ett jobb. har en sambo som är hem varje lunch, vilket skulle göra att hunden inte skulle behöva sitta själv hela dagarna, den skulle kunna gå ut på baksidan o få kissa av sig på dagen, skulle dessutom själv kunna fara hem på lunchen med! riktiga promenader o träning skulle få bli morron o kväll... det skulle vara såååå härligt!! men sambon vill inte... har väl försökt glömma att jag så gärna vill men de går inte. fan jag vill ju! kan inte skaffa valp nu, de är jag fullt medveten om och därför så har de legat på is även för mig det här med att vilja skaffa hund nu. en valp kräver ju att jag har tid att tex få den rumsren osv och den tiden finns inte riktigt nu när jag jobbar heltid. MEN så pötsligt dyker möjligheten upp att ev ta över en 3 årig fin schäferpojke... min dröm skulle kunna bli verklighet. det finns ett par hinder som först måste övervinnas, katterna (hunden gillar inte katter) men kanske nån jag känner o umgås me kan adoptera dem.... men så även rickard... han vill inte. och antagligen förstår han inte hur ont det gör, hur ledsen jag blir när säger nej och inte ens vill prata om det. ska prata med honom ordentligt om det, så jag vet. för ska han vara stenhård på att vi inte ska ha hund, ja då måste jag försöka få bort den drömmen,,,, försöka sudda ut det enda jag längtar riktigt efter sen min förra bästa vän Ezzy försvann ur mitt liv.... försöka glömma drömmen om en hund... suck. kommer aldrig känna mig hel i så fall.,.. fram till nu har iaf hopper funnits där, och vetskapen om att en dag,,, en dag är det min tur o ha hund. men tar han ifrån mig det hoppet så försvinner en del av min glädje...
Onsdag var han pigg och åt bra så vi tänkte att YES nu e han frisk, de blir fritids o jobb på torsdag...
Så igår kvälll fick han åka till Roger och jag åkte till Gunilla och va ut en sväng me duktigaste Nora.
Tömkörde henne, vi gick upp i skogen, skrittade, travade, gjorde halter. jo da det är hon med på. Gick ut på en lite öppnare yta och styrde henne lite mer åt sidorna, gjorde lite volter och terpentiner. Först va de som om hon funderade va sjutton jag höll på med, men rätt fort så förstod hon att jag menade att hon skulle svänga när jag tog lite i tömmen, o de verkade som om hon tyckte de va riktigt skoj =) hon knatade piggt på!
I morse så gick jag upp o tränade lite, sen duschade jag och skulle klä mig för jobb MEN då messade roger o sa att natten till idag har Sebbe varit på toa typ 10 ggr... Roger har prov och dessutom ska han o martin på övernattning me scouterna på lördag så är bra om de får klara sig, så nu ligger lillskrutten nerbäddad i soffan här igen med en film i DVDn...
nu kommer en heeeel del bladder. för jag måste fan skriva av mig detta. JAG VILL JU SÅ JÄVLA GÄRNA HA EN HUND, om inte nu, så NÅNGÅNG.
Har velat de sen jag var 12 och pappa gjorde sig av med Ezzy, vår schäfertik. jag älskar hundar och det är min högsta längtan och högsta dröm. det har ända sen Ezzy försvann fattats mig något. jag har fyllt tomrummet hyfsat med först fåglar, sen marsvin och nu katter. det funger lite, men den finns där, saknaden efter en hund att gå ut o gå med, att träna med, att leka med att gosa med. det kommer i perioder och då mår jag dåligt i min längtan, känner mig deppig för att jag inte har det som jag så gärna vill... men har accepterat det eftersom jag inte haft möjligheten. men nu har jag det, anser jag. bor i hus, har ett jobb. har en sambo som är hem varje lunch, vilket skulle göra att hunden inte skulle behöva sitta själv hela dagarna, den skulle kunna gå ut på baksidan o få kissa av sig på dagen, skulle dessutom själv kunna fara hem på lunchen med! riktiga promenader o träning skulle få bli morron o kväll... det skulle vara såååå härligt!! men sambon vill inte... har väl försökt glömma att jag så gärna vill men de går inte. fan jag vill ju! kan inte skaffa valp nu, de är jag fullt medveten om och därför så har de legat på is även för mig det här med att vilja skaffa hund nu. en valp kräver ju att jag har tid att tex få den rumsren osv och den tiden finns inte riktigt nu när jag jobbar heltid. MEN så pötsligt dyker möjligheten upp att ev ta över en 3 årig fin schäferpojke... min dröm skulle kunna bli verklighet. det finns ett par hinder som först måste övervinnas, katterna (hunden gillar inte katter) men kanske nån jag känner o umgås me kan adoptera dem.... men så även rickard... han vill inte. och antagligen förstår han inte hur ont det gör, hur ledsen jag blir när säger nej och inte ens vill prata om det. ska prata med honom ordentligt om det, så jag vet. för ska han vara stenhård på att vi inte ska ha hund, ja då måste jag försöka få bort den drömmen,,,, försöka sudda ut det enda jag längtar riktigt efter sen min förra bästa vän Ezzy försvann ur mitt liv.... försöka glömma drömmen om en hund... suck. kommer aldrig känna mig hel i så fall.,.. fram till nu har iaf hopper funnits där, och vetskapen om att en dag,,, en dag är det min tur o ha hund. men tar han ifrån mig det hoppet så försvinner en del av min glädje...
Svin(influensa)orolig
Sebbe mår inte bra, han har kräkts och varit dålig i magen hela natten, ingen feber dock.
Vi får hålla koll på temp och allmäntillstånd. Jag hoppas, hur konstigt det än låter, att han har magsjuka.
För tänkt om det är influensan... usch vill inte ens tänka på vart det kan leda för min kille som ju äter immunhämmande medicin, som ligger i riskgruppen men som INTE fått sitt vaccin än...!
Medan i storstaden Sthlm så har denna vecka "vanliga" barn & vuxna börjat vaccinerats, o för o inte tala om i Leksand där de viktiga spelarna vaccinerats, det är ju bra så de inte blir sjuka och måste ligga i säng istället för att spela hockey, klart som fan de ska gå före en liten obetydlig sexåring som ligger rejält i riskzonen för att till o med dö av influensan... Jag har ju inga massa pengar att betala medicinen för, utan får vackert lita på att skattepengen ska räcka till det.
Nej jag är inte bitter bara jävligt förbannad på att pengar ska styra en sådan här sak, och för första gången någonsin, avundsjuk på de som bor i den mer betydelsefulla staden Stockholm.
Nå. min röst hörs inte så det enda jag kan göra är att åka hem och krama om mina barn.
Vi får hålla koll på temp och allmäntillstånd. Jag hoppas, hur konstigt det än låter, att han har magsjuka.
För tänkt om det är influensan... usch vill inte ens tänka på vart det kan leda för min kille som ju äter immunhämmande medicin, som ligger i riskgruppen men som INTE fått sitt vaccin än...!
Medan i storstaden Sthlm så har denna vecka "vanliga" barn & vuxna börjat vaccinerats, o för o inte tala om i Leksand där de viktiga spelarna vaccinerats, det är ju bra så de inte blir sjuka och måste ligga i säng istället för att spela hockey, klart som fan de ska gå före en liten obetydlig sexåring som ligger rejält i riskzonen för att till o med dö av influensan... Jag har ju inga massa pengar att betala medicinen för, utan får vackert lita på att skattepengen ska räcka till det.
Nej jag är inte bitter bara jävligt förbannad på att pengar ska styra en sådan här sak, och för första gången någonsin, avundsjuk på de som bor i den mer betydelsefulla staden Stockholm.
Nå. min röst hörs inte så det enda jag kan göra är att åka hem och krama om mina barn.
