En vecka med Magsjuka... och ett liv av längtan...
Natten till måndag blev Sebbe dålig, kräktes och lös i magen... måndagen o tisdagen var han dålig i magen, men framåt tisdag em mådde han bättre.
Onsdag var han pigg och åt bra så vi tänkte att YES nu e han frisk, de blir fritids o jobb på torsdag...
Så igår kvälll fick han åka till Roger och jag åkte till Gunilla och va ut en sväng me duktigaste Nora.
Tömkörde henne, vi gick upp i skogen, skrittade, travade, gjorde halter. jo da det är hon med på. Gick ut på en lite öppnare yta och styrde henne lite mer åt sidorna, gjorde lite volter och terpentiner. Först va de som om hon funderade va sjutton jag höll på med, men rätt fort så förstod hon att jag menade att hon skulle svänga när jag tog lite i tömmen, o de verkade som om hon tyckte de va riktigt skoj =) hon knatade piggt på!
I morse så gick jag upp o tränade lite, sen duschade jag och skulle klä mig för jobb MEN då messade roger o sa att natten till idag har Sebbe varit på toa typ 10 ggr... Roger har prov och dessutom ska han o martin på övernattning me scouterna på lördag så är bra om de får klara sig, så nu ligger lillskrutten nerbäddad i soffan här igen med en film i DVDn...
nu kommer en heeeel del bladder. för jag måste fan skriva av mig detta. JAG VILL JU SÅ JÄVLA GÄRNA HA EN HUND, om inte nu, så NÅNGÅNG.
Har velat de sen jag var 12 och pappa gjorde sig av med Ezzy, vår schäfertik. jag älskar hundar och det är min högsta längtan och högsta dröm. det har ända sen Ezzy försvann fattats mig något. jag har fyllt tomrummet hyfsat med först fåglar, sen marsvin och nu katter. det funger lite, men den finns där, saknaden efter en hund att gå ut o gå med, att träna med, att leka med att gosa med. det kommer i perioder och då mår jag dåligt i min längtan, känner mig deppig för att jag inte har det som jag så gärna vill... men har accepterat det eftersom jag inte haft möjligheten. men nu har jag det, anser jag. bor i hus, har ett jobb. har en sambo som är hem varje lunch, vilket skulle göra att hunden inte skulle behöva sitta själv hela dagarna, den skulle kunna gå ut på baksidan o få kissa av sig på dagen, skulle dessutom själv kunna fara hem på lunchen med! riktiga promenader o träning skulle få bli morron o kväll... det skulle vara såååå härligt!! men sambon vill inte... har väl försökt glömma att jag så gärna vill men de går inte. fan jag vill ju! kan inte skaffa valp nu, de är jag fullt medveten om och därför så har de legat på is även för mig det här med att vilja skaffa hund nu. en valp kräver ju att jag har tid att tex få den rumsren osv och den tiden finns inte riktigt nu när jag jobbar heltid. MEN så pötsligt dyker möjligheten upp att ev ta över en 3 årig fin schäferpojke... min dröm skulle kunna bli verklighet. det finns ett par hinder som först måste övervinnas, katterna (hunden gillar inte katter) men kanske nån jag känner o umgås me kan adoptera dem.... men så även rickard... han vill inte. och antagligen förstår han inte hur ont det gör, hur ledsen jag blir när säger nej och inte ens vill prata om det. ska prata med honom ordentligt om det, så jag vet. för ska han vara stenhård på att vi inte ska ha hund, ja då måste jag försöka få bort den drömmen,,,, försöka sudda ut det enda jag längtar riktigt efter sen min förra bästa vän Ezzy försvann ur mitt liv.... försöka glömma drömmen om en hund... suck. kommer aldrig känna mig hel i så fall.,.. fram till nu har iaf hopper funnits där, och vetskapen om att en dag,,, en dag är det min tur o ha hund. men tar han ifrån mig det hoppet så försvinner en del av min glädje...
Onsdag var han pigg och åt bra så vi tänkte att YES nu e han frisk, de blir fritids o jobb på torsdag...
Så igår kvälll fick han åka till Roger och jag åkte till Gunilla och va ut en sväng me duktigaste Nora.
Tömkörde henne, vi gick upp i skogen, skrittade, travade, gjorde halter. jo da det är hon med på. Gick ut på en lite öppnare yta och styrde henne lite mer åt sidorna, gjorde lite volter och terpentiner. Först va de som om hon funderade va sjutton jag höll på med, men rätt fort så förstod hon att jag menade att hon skulle svänga när jag tog lite i tömmen, o de verkade som om hon tyckte de va riktigt skoj =) hon knatade piggt på!
I morse så gick jag upp o tränade lite, sen duschade jag och skulle klä mig för jobb MEN då messade roger o sa att natten till idag har Sebbe varit på toa typ 10 ggr... Roger har prov och dessutom ska han o martin på övernattning me scouterna på lördag så är bra om de får klara sig, så nu ligger lillskrutten nerbäddad i soffan här igen med en film i DVDn...
nu kommer en heeeel del bladder. för jag måste fan skriva av mig detta. JAG VILL JU SÅ JÄVLA GÄRNA HA EN HUND, om inte nu, så NÅNGÅNG.
Har velat de sen jag var 12 och pappa gjorde sig av med Ezzy, vår schäfertik. jag älskar hundar och det är min högsta längtan och högsta dröm. det har ända sen Ezzy försvann fattats mig något. jag har fyllt tomrummet hyfsat med först fåglar, sen marsvin och nu katter. det funger lite, men den finns där, saknaden efter en hund att gå ut o gå med, att träna med, att leka med att gosa med. det kommer i perioder och då mår jag dåligt i min längtan, känner mig deppig för att jag inte har det som jag så gärna vill... men har accepterat det eftersom jag inte haft möjligheten. men nu har jag det, anser jag. bor i hus, har ett jobb. har en sambo som är hem varje lunch, vilket skulle göra att hunden inte skulle behöva sitta själv hela dagarna, den skulle kunna gå ut på baksidan o få kissa av sig på dagen, skulle dessutom själv kunna fara hem på lunchen med! riktiga promenader o träning skulle få bli morron o kväll... det skulle vara såååå härligt!! men sambon vill inte... har väl försökt glömma att jag så gärna vill men de går inte. fan jag vill ju! kan inte skaffa valp nu, de är jag fullt medveten om och därför så har de legat på is även för mig det här med att vilja skaffa hund nu. en valp kräver ju att jag har tid att tex få den rumsren osv och den tiden finns inte riktigt nu när jag jobbar heltid. MEN så pötsligt dyker möjligheten upp att ev ta över en 3 årig fin schäferpojke... min dröm skulle kunna bli verklighet. det finns ett par hinder som först måste övervinnas, katterna (hunden gillar inte katter) men kanske nån jag känner o umgås me kan adoptera dem.... men så även rickard... han vill inte. och antagligen förstår han inte hur ont det gör, hur ledsen jag blir när säger nej och inte ens vill prata om det. ska prata med honom ordentligt om det, så jag vet. för ska han vara stenhård på att vi inte ska ha hund, ja då måste jag försöka få bort den drömmen,,,, försöka sudda ut det enda jag längtar riktigt efter sen min förra bästa vän Ezzy försvann ur mitt liv.... försöka glömma drömmen om en hund... suck. kommer aldrig känna mig hel i så fall.,.. fram till nu har iaf hopper funnits där, och vetskapen om att en dag,,, en dag är det min tur o ha hund. men tar han ifrån mig det hoppet så försvinner en del av min glädje...
Kommentarer
Trackback
