alien ;)
Jag har en liten alien i magen, en liten krabat som ska komma ut som en liten bebis i början av februari. Idag har vi varit på ultraljud och äntligen, äntligen kan jag slappna av lite. Känna att liten verkligen är där inne, och att allt såg bra ut, hjärtat slår som det ska, bebisen rör sig och har vuxit som den ska. Äntligen kan jag verkligen slappna av och börja känna lyckan över att snart få nr 3 =)
Har inte varit så här orolig i graviditerna när jag väntade vare sig Martin eller Sebastian. Men antar oron har blivit större denna gång eftersom vi blev gravida för ett år sedan och fick utomkveds, det var en hemsk pers att förs få akuta magsmärtor som gjorde mig svimfärdig, att sedan komma till akuten och bli kollad, få se hjärtat slå på bebisen i magen, få berättat för sig att allt var bra, få åka hem och för att några dagar senare åka in igen. Den gången var det en (uppenbarligen) mer rutinerad barnmorska som kollade upp mig, hon såg att jo, hjärtat slog på fostret men den satt fel. Så fostret låg inte i livmodern utan satt i en äggledare. Jag blev akut opererad och fostret fick aborteras... det var en fruktansvärd smärta först fysikst men sedan ännu värre psykiskt, för både mig och Rickard... efter det så var bägge mina äggledare förstörda så barn på naturlig väg var att glömma...
Så liten i magen nu är ett litet provrösbarn, en IVFare =) många sprutor och provtagningar, hormonbehandling och sedan oron efter att det lilla lilla befruktade ägget (ägg från mig förstås som befruktats av rickard) sattes in i livmodern. Det fäste dock på rätt ställe den gången och resultatet fick vi se idag på ultraljudet, en levande liten bebis :) ca 11-12 cm "stor" är h*n :)
Så nu ska jag slappna av och längta efter februari :)
Har inte varit så här orolig i graviditerna när jag väntade vare sig Martin eller Sebastian. Men antar oron har blivit större denna gång eftersom vi blev gravida för ett år sedan och fick utomkveds, det var en hemsk pers att förs få akuta magsmärtor som gjorde mig svimfärdig, att sedan komma till akuten och bli kollad, få se hjärtat slå på bebisen i magen, få berättat för sig att allt var bra, få åka hem och för att några dagar senare åka in igen. Den gången var det en (uppenbarligen) mer rutinerad barnmorska som kollade upp mig, hon såg att jo, hjärtat slog på fostret men den satt fel. Så fostret låg inte i livmodern utan satt i en äggledare. Jag blev akut opererad och fostret fick aborteras... det var en fruktansvärd smärta först fysikst men sedan ännu värre psykiskt, för både mig och Rickard... efter det så var bägge mina äggledare förstörda så barn på naturlig väg var att glömma...
Så liten i magen nu är ett litet provrösbarn, en IVFare =) många sprutor och provtagningar, hormonbehandling och sedan oron efter att det lilla lilla befruktade ägget (ägg från mig förstås som befruktats av rickard) sattes in i livmodern. Det fäste dock på rätt ställe den gången och resultatet fick vi se idag på ultraljudet, en levande liten bebis :) ca 11-12 cm "stor" är h*n :)
Så nu ska jag slappna av och längta efter februari :)
Kommentarer
Trackback
