Mina dagar, Mitt liv.

...trodde jag att jag klippt till sönerna faktiskt, tycker liksom jag inte är nån hönsmamma och tycker att jag slappnar av fint när de tex är själva hemma medan vi handlar osv... Barnen börjar bli stora och behöver inte hela tiden ha mamma bredvid sig... MEN fan va jag saknar Martin nu, lämnade av honom utanför Säter på scoutläger kring 9.30 i morse... o medan jag försökt göra nytt hemma så snurrar tankarna, det regnar, de e ute, de ska sova i tält osv. HUR ska min lilla skrutt ha det där egentligen?! tänk om han längtar hem?! tänk om det blir jobbigt i natt för honom?! FÖRSÖKER slappna av o tänka att OM det skulle vara något så ringer han... MEN OJ va jag helst skulle vilja ha honom hemma på myskväll istället för ute i skogen me scouterna... =( FÖR MIN skull alltså, för hans skull är jag jätteglad över att han trivs så bra med scouterna, över att han vill va på läger med 2 nätters övernattning... han kommer säkert ha JÄTTEKUL! men mamman, hon är orolig ändå, o saknar sin lilla stora kille...! kommer man någonsin klippa navelsträngen helt?!