sitter...
o väntar ut tiden, dags för ett sjukhus besök med Sebastian. Inte planerat så klart, är ju lördag.
Är rogers vecka så barnen har sovit där, i morse när sebbe hade kissat var det fullt med kristaller i urinen,
något som påminner oss om urinen i blöjan när han var liten och hade fel på njurarna...
Roger hade efter att uppmärksammat detta tagit temp, ingen feber.
sen ringt sjukvårdsupplysningen och de vill ha in honom för urinprov.
Vilket är självklart när han är njurtransplanterad.
Jag TROR inte det är något o de tror inte roger heller, men ändå så blossar oron upp inombords...
det är 6 år sen snart han fick njuren, o ingen, INGEN vet hur länge den o hans kropp kommer samarbeta, rätt vad det är kanske kroppen säger nej tack till den och det är dags att börja om från början.
Jag vill inte ens tänka tanken för den är på tok för jobbig för att vara hälsosam, men man VET ju inte och det är jobbigt. Bara att hoppas att han drack lite för dåligt igår så urinen är koncentrerad,
så det inte är någe annat tok på G.
nej dags o fara!
sen blir de (om allt går som det ska o ser bra ut på sjukhuset) brake dance lektion för sebbe o sen ridning för mig, sedan kräftskiva ikväll i rämshyttan! =))
