Mina dagar, Mitt liv.

att vara bara lite, lite lite deprimerad,,, meeen som tur är kan jag rycka på axlarna och acceptera att livet är som det är idag när vi är där vi är, att det blir som det blir när det blir som det blir, att jag inte kan styra över allt som varit eller allt som kommer bli om det blir. virrigt?! nej då... o vilken tur att jag även om jag är lite deppig över att de inte alltid blir som jag vill att det ska bli, när jag vill att det blir, så kan jag le och vara glad för jag tror ju att det kommer bli när det är meningen att det ska bli... =)