Mina dagar, Mitt liv.

idag har jag varit på huddinge sjukhus med sebastian. åkte kl 7 i morse, plockade upp Pontus o Josephine. lite skönade o sitta o köra om man har något mer vuxensällskap i bilen o gubben jobbade så är väl en himla tur man har fler folk i sin omgivning =)    (tack för sällskapet!!!)

resan ner gick bra, känner att jag inte har några som helst problem me o köra även om de blir några mil, o trafiken i sthlm va tät och mer eller mindre trafikstockning emellanåt men det rörde mig inte i ryggen faktisk... lite drygt när det går i 30 på stora vägar men det fungerade bra och vi kom fram i bra tid...

sebastian fjantade lite innan sköterskan stack honom, men sen när han väl bestämt vilket finger hon skulle få låna och när han funderat ut hur långt hon skulle räkna innan hon fick sticka (han föreslog att hon skulle räkna till 107, men där sa JAG ifrån, de räcker med 7! slutade med "ett, två, tre. på det fjärde ska det ske........")
så gick det bra, inte en tår, inte ens ett AJ. o blodet rann som sjutton, rören fylldes utan att hon ens behövde klämma och till sebs glädje inte sticka flera ggr =)

efter sköterskan var det dags för urinprov o sen träffa läkare, idag fick vi träffa Ulla. hon är professor och har jobbat med njursjuka barn i 35 år tror jag hon sa. hon har vi träffat då och då sen sebbe var 3 månader och dödssjuk så henne känner jag och hon är hur go som helst!! en riktigt härlig människa som verkligen är på rätt plats!
en till som verkligen är på rätt plats är Rafael. han har varit sebbes läkare från början i sthlm, och sebbe fullkomligt avgudar honom, idag lät det så här. -Rafael fixar allt, iiingenting är problem när Rafael är med!  Rafael fick en stor kram och han o sebbe pratade en stund om livet och om hur sebastian mår. sen fick liten en piggelin (som han brukar få av rafael, därav denna kärlek?)  ne han är suverän med barnen, det är dem allihopa, dem är bra med oss föräldrar med och det är så mycket värt... Ulla är så underbar att prata med och så förstående och säger så bra saker ibland så idag fick jag gråten i ögonen till o med när vi pratade...

efter sjukhuset blev det de traditionella beösket och lunchen på Heron City i kungens kurva. god mat och lite smått o gott för barnen att kika på =)
sen hemfärd, tog uppsala vägen och åkte in i morgongåva och shopade en tshirt till sebastian :)

väl hemma lämnade vi av pontus och josephine och sedan lämnade jag sebbe hos roger. åkte till pappa och tänkte klippa gräset men där var brorsan me tjej o höll på redan så blev en kopp kaffe och sen hem, älsklingen kom hem samtidigt 19.00 ca. ner till kupolen och handla present till helmer som fyller på söndag o sen hem, mat i magen o nu sitter jag här... helt slut. ska stänga ner datorn, krypa nära, väldigt nära min älskade sambo och bara vara. kolla på tv, kanske gråta en skvätt och sen sova.

det är fruktansvärt jobbigt psykiskt att åka till huddinge. nu är jag hemma och helt slut, känner mest för att gråta, och då ser alla prover bra ut som vi fått svar på än så länge... men det är en lång historia bakom detta "lilla" besök idag och det är en lång "framtid" framför oss i sjukdomens tecken så antar det är därför jag blir så här knäckt efteråt........

äntligen slut för idag....