Mina dagar, Mitt liv.

Känner mig lätt nere... drygt. Tycker inte om o må så här. Jag brukar ju liksom för de mesta va på bra humör tycker jag, men nu känns de som om de mest är motgångar i privatlivet... vissa saker kan jag inte styra över, men är jobbigt att det inte blir som man tänkt sig, jag vill ju liksom... vissa saker skulle kunna gå, om vi bara ville samma sak, vilket vi inte vill... o de gör mig ledsen även om jag får acceptera och avstå... vissa saker kan man inte påverka, inte göra något åt, det rör inte mig direkt men några av mina närmaste, inget jag kan påverka men som indirekt påverkar mig. Vill inte ens tänka på det men klart som fan man gör det... blir arg, ledsen, irriterad. Jag förstår alla inblandade till viss del, men vissa saker kan jag inte tycka är acceptabla, så är det bara. Ta o se verkligheten och gör något vettigt åt situationen. Det är inte bara en sak som är ett problem här och är man inte hundra ärlig med folk i omgivningen, med de som vill och försöker hjälpa, så hur fan ska man då kunna få hjälp?! det går inte. man måste jobba själv, mest. vad säga. sucka lite kanske... o kämpa vidare... allt blir inte som man vill o det är som det är, men jag kan inte vara glad åt det... ledsamheten går över, nån gång, tror jag... men det är svårt att ändra en måååånga år gammal dröm utan att bli lite ledsen... nehe... over and out.