SHIT!!!
att man aldrig vänjer sig. Jo man vänjer sig på det sättet att man får en vardag, man får rutiner som fungerar. Man gör saker på det sätt man brukar. Ena veckan följer man de rutiner man gör när barnen är hemma, andra veckan gör man som man brukar göra när de är hos sin pappa...
Rent rutinmässigt fungerar det bra, vi har ju haft så här i ca 3 år nu... men rent känslomässigt?! NE det går inte, Jag kommer nog aldrig vänja mig rent känslomässigt att vara utan mina barn varannan vecka. Det är så tungt. Jag försöker hitta på saker hela kvällarna efter jobbet för o slippa vara hemma i ett tomt hus utan dem. Visst, det finns "fördelar" som att man får sova hela nätterna, man slipper tjaffs o bråk, man slipper stressa mellan läxläsning, matlagning o diverse träningar MEN det hjälper liksom inte för jag vaknar ju ändå på nätterna, bara så där av mig själv. och det är ju inte varje natt grabbarna väcker mig heller. och att följa me på träningarna har sin charm, de e ju så duktiga killarna. och att få sitta och läsa läxa kan vara trevligt för jag får lite egentid me martin då, o att ha sebbe bus hemma gör att dagen aldrig blir tråkig, det händer något hela tiden. och att få gå in till dem när de krypt ner udner täcket på kvällarna och krama om dem, smeka deras hår och viska god natt och tala om för dem att de är det bästa som finns är det BÄSTA avslut på dagen man kan tänka sig... nej,,, rent känslomässigt kommer jag aldrig vänja mig vid att inte ha dem hos mig JÄMT. för så stark är ju självklart kärleken. Längtar redan till söndag när de kommer hem igen!
Rent rutinmässigt fungerar det bra, vi har ju haft så här i ca 3 år nu... men rent känslomässigt?! NE det går inte, Jag kommer nog aldrig vänja mig rent känslomässigt att vara utan mina barn varannan vecka. Det är så tungt. Jag försöker hitta på saker hela kvällarna efter jobbet för o slippa vara hemma i ett tomt hus utan dem. Visst, det finns "fördelar" som att man får sova hela nätterna, man slipper tjaffs o bråk, man slipper stressa mellan läxläsning, matlagning o diverse träningar MEN det hjälper liksom inte för jag vaknar ju ändå på nätterna, bara så där av mig själv. och det är ju inte varje natt grabbarna väcker mig heller. och att följa me på träningarna har sin charm, de e ju så duktiga killarna. och att få sitta och läsa läxa kan vara trevligt för jag får lite egentid me martin då, o att ha sebbe bus hemma gör att dagen aldrig blir tråkig, det händer något hela tiden. och att få gå in till dem när de krypt ner udner täcket på kvällarna och krama om dem, smeka deras hår och viska god natt och tala om för dem att de är det bästa som finns är det BÄSTA avslut på dagen man kan tänka sig... nej,,, rent känslomässigt kommer jag aldrig vänja mig vid att inte ha dem hos mig JÄMT. för så stark är ju självklart kärleken. Längtar redan till söndag när de kommer hem igen!
Kommentarer
Trackback
